User Settings

  • Background
  • Fade speed
  • Music
  • Text size
Choose a backgound theme.
Choose the speed the daily prayer fades between stages.
Choose music to play during the daily prayer.
Choose the size of the text for your daily prayer.

Daglig bön - 2020-02-14

Guds närvaro

"Var stilla och begrunda att jag är Gud." Herre,Dina ord leder oss till Din närvaros frid och väldighet.

Frihet

Många länder lider just nu av ångest på grund av krig. Jag böjer mitt huvud i tacksamhet över min frihet. Jag ber för alla som är fängslade och tillfångatagna.

Medvetande

Jag blir medveten om att jag står inför Herren. Jag tar min tillflykt till hans kärleksfulla hjärta. Han är min styrka när jag är svag. Han är min tröstare i svåra stunder.

Guds ord

Luk 10:1-9

Därefter utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Han sade till dem: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar. Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er. Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart hos er.

Några tankar om dagens bibelord

Active
Default
  • Om jag försöker placera mig själv in i detta evangelieavsnitt, kan jag finna, att jag är en av de ”sjuttiotvå andra”. Jag är en av Jesus följeslagare och lyssnar och ser mig omkring när jag antar utmaningen i denna scen. Jag sänds ut, utan några tillhörigheter och med bara en klar vision, mina unika inre gåvor och ett öppet hjärta.
  • I många världsdelar kan jag vara som ett “lamm ibland vargar.” Uttrycket för min tro är att helt enkelt säga, ”frid över detta hus.” Jag önskar att få bota splittringens sår bland människorna. Jag kan heller inte ge upp denna vision om ”konungadömet”, om jag vill bli kvar i denna evangeliescen bland dessa ”sjuttiotvå andra”.

Samtal

Hur har Guds ord berört mig? Förblev jag oberörd? Tröstade det mig eller fick det mig att handla på ett nytt sätt? Jag föreställer mig att Jesus står eller sitter bredvid mig. Jag vänder mig mot honom och delar mina känslor med honom.

Sammanfattning

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Ande,

nu och alltid och i evigheters evighet.

Amen.

Att lyssna till Ordet

Läs igenom stycket långsamt flera gånger och se om det är något ord eller någon mening som du fastnar för. Dröj vid det ett tag innan du fortsätter till nästa.

Det är ungefär som att suga på en karamell. Försök inte analysera meningen, för du brukar ju inte knäcka en karamell och utsätta den för kemisk analys innan du smakar på den.

Ofta kan en fras eller mening dra till sig uppmärksamhet från våra undermedvetna behov långt innan vi har blivit medvetna om orsaken till attraktionen. Därför är det bra att dröja så länge som möjligt vid orden utan att försöka analysera dem.

Kanske märker jag att det far alla möjliga distraktioner genom huvudet, men några tankar, som inte alls är några distraktioner, kan bli till stoff för en bön. Det är som om bibelordet är ett sökarljus som drar över min medvetandeström, mina tankar, minnesbilder, reflektioner, dagdrömmar, förhoppningar, ambitioner och farhågor, och jag ber utifrån en blandning av Guds ord och mina inre tankar och känslor.

Bibeln som sökarljus

Den inledande versen i Bibeln: Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet, skildrar ett nu, inte ett förflutet, och när jag ber utifrån Bibeln låter jag gudsvinden svepa över det kaos och det mörker som råder i mitt inre.

När jag låter Guds ord svepa över mina tankar kan vad som helst hända, för han är överraskningarnas Gud. Det är viktigt att jag inte döljer mitt inre kaos för Guds ord eller för mig själv. Vi har ofta uppfostrats till att tro att det är fel att låta negativa känslor komma till uttryck i vår bön, särskilt negativa känslor om Gud. Vi måste försöka växa ifrån den här uppfostran och släppa fram våra känslor och tankar inför Gud och lita på att han är stor nog att klara av våra utbrott. Det är ingen idé att låtsas inför Gud, som känner oss bättre än vi känner oss själva.

Det finns inte en tanke, känsla eller längtan inom dig som inte kan bli underlag för din bön i ljuset av Guds ord, när du vet att Gud älskar det kaos som är du och att hans ande som verkar i dig kan göra oändligt mycket mer än du tror eller föreställer dig.

Default
Scripture

Att handskas med distraktioner

När man försöker be på det här sättet kan det mycket väl hända att huvudet börjar fyllas med frågor och lösryckta tankar. Hur vet jag att jag inte lurar mig själv? Hur vet jag att de här orden är sanna, att det i själva verket är Gud som talar genom dem? Tror jag verkligen på Gud? Det här är viktiga frågor, men låt dem vänta en stund. När en liten pojke eller flicka blir mörkrädd kommer mamma och tar upp barnet och säger: ”Det är inte farligt”, och så småningom lugnar sig barnet. Men om det är ett underbarn hon håller i famnen och det svarar henne: ”Men mamma, vilka kunskapsteoretiska och metafysiska antaganden ligger till grund för ditt påstående och vilka empiriska bevis kan du åberopa?” då är det verkligen ett problembarn som modern håller i. I bönen är vi som det där besvärliga barnet, om vi vägrar att lyssna på Gud förrän han motsvarar de normer som vi behagar ställa upp. Vi kommunicerar med honom först och främst med våra hjärtan. Hjärtat saknar inte förnuft, det förnuftet är till och med djupare än vi till en början kan urskilja med vårt medvetande.

Nu när jag har låtit frågorna anstå tills vidare, vad gör jag med de andra distraktionerna som mitt huvud är fullt av. Jag börjar kanske fundera på om jag glömde stänga av gasen eller jag kommer att tänka på ett e-mail som jag har glömt att skicka. Om det är bråttom, som med gasen, är det nog bäst att gå och se efter. Sådant som kan vänta kanske jag antecknar för att ta itu med senare. Men annat som dyker upp i huvudet, och som är långt ifrån någon distraktion, kan bli till ett böneämne.

Default
Scripture
Toggle Music