User Settings

  • Background
  • Fade speed
  • Music
  • Text size
Choose a backgound theme.
Choose the speed the daily prayer fades between stages.
Choose music to play during the daily prayer.
Choose the size of the text for your daily prayer.

Daglig bön - 2019-11-12

Guds närvaro

Min själ längtar efter Din närvaro, Herre. När jag tänker på Dig, finner jag frid och förnöjsamhet.

Frihet

Herre, låt mig aldrig ta frihetens gåva för given. Du välsignade mig med andens frihet. Fyll mig med din frid och din glädje.

Medvetande

Hur har jag det idag? Hur är min relation till Gud? Till andra? Har jag någonting att vara tacksam över? Då tackar jag. Är det någonting jag inte är nöjd med? Då ber jag om förlåtelse.

Guds ord

Luk 17:7-10

Jesus sade: "Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet. Nej, ni säger:Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. Inte får tjänaren något tackför att han gör vad han är ålagd. På samma sätt med er: när ni har gjort alltsom åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra."

Några tankar om dagens bibelord

Active
Default
  • ”Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.” Hur mycket realiteter finns inte i de orden, en realism som räddar oss från inbilskhet, även av det andliga slaget. Herre, hjälp mig förstå att vägen till verklig ödmjukhet går genom att acceptera vem jag är och att inte ta mig själv, mina misstag och insatser på alltför stort allvar.
  • Under den Sista Måltiden gjorde vår Gud det som ingen förnuftig mästare skulle ha gjort. Han tog på sig sitt förkläde och tvättade sina lärjungars fötter. Sedan sade han till dem att han gjorde det för att de skulle göra detsamma för varandra. Jag ber om en större förståelse för den kärlek som Jesus har för oss och hur central det ödmjuka tjänandet är för vårt lärjungeskap.

Samtal

Samtal fordrar både att man talar och lyssnar. När jag talar till Jesus bör jag också bli stilla och lyssna. Jag föreställer mig hans ögon fyllda av ömhet och hans kärleksfulla leende när han betraktar mig. Jag kan vara fullständigt uppriktig mot Jesus, när jag berättar för honom om mina bekymmer och problem. Jag öppnar mitt hjärta för honom, när jag delar med mig av min rädsla och mina tvivel. Jag ber honom att helt och fullt ta hand om mig, att jag helt kan få överlåta mig i hans händer, övertygad om att han vet vad som är bäst för mig.

Sammanfattning

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. 

Att lyssna till Ordet

Läs igenom stycket långsamt flera gånger och se om det är något ord eller någon mening som du fastnar för. Dröj vid det ett tag innan du fortsätter till nästa.

Det är ungefär som att suga på en karamell. Försök inte analysera meningen, för du brukar ju inte knäcka en karamell och utsätta den för kemisk analys innan du smakar på den.

Ofta kan en fras eller mening dra till sig uppmärksamhet från våra undermedvetna behov långt innan vi har blivit medvetna om orsaken till attraktionen. Därför är det bra att dröja så länge som möjligt vid orden utan att försöka analysera dem.

Kanske märker jag att det far alla möjliga distraktioner genom huvudet, men några tankar, som inte alls är några distraktioner, kan bli till stoff för en bön. Det är som om bibelordet är ett sökarljus som drar över min medvetandeström, mina tankar, minnesbilder, reflektioner, dagdrömmar, förhoppningar, ambitioner och farhågor, och jag ber utifrån en blandning av Guds ord och mina inre tankar och känslor.

Bibeln som sökarljus

Den inledande versen i Bibeln: Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet, skildrar ett nu, inte ett förflutet, och när jag ber utifrån Bibeln låter jag gudsvinden svepa över det kaos och det mörker som råder i mitt inre.

När jag låter Guds ord svepa över mina tankar kan vad som helst hända, för han är överraskningarnas Gud. Det är viktigt att jag inte döljer mitt inre kaos för Guds ord eller för mig själv. Vi har ofta uppfostrats till att tro att det är fel att låta negativa känslor komma till uttryck i vår bön, särskilt negativa känslor om Gud. Vi måste försöka växa ifrån den här uppfostran och släppa fram våra känslor och tankar inför Gud och lita på att han är stor nog att klara av våra utbrott. Det är ingen idé att låtsas inför Gud, som känner oss bättre än vi känner oss själva.

Det finns inte en tanke, känsla eller längtan inom dig som inte kan bli underlag för din bön i ljuset av Guds ord, när du vet att Gud älskar det kaos som är du och att hans ande som verkar i dig kan göra oändligt mycket mer än du tror eller föreställer dig.

Default
Scripture

Att handskas med distraktioner

När man försöker be på det här sättet kan det mycket väl hända att huvudet börjar fyllas med frågor och lösryckta tankar. Hur vet jag att jag inte lurar mig själv? Hur vet jag att de här orden är sanna, att det i själva verket är Gud som talar genom dem? Tror jag verkligen på Gud? Det här är viktiga frågor, men låt dem vänta en stund. När en liten pojke eller flicka blir mörkrädd kommer mamma och tar upp barnet och säger: ”Det är inte farligt”, och så småningom lugnar sig barnet. Men om det är ett underbarn hon håller i famnen och det svarar henne: ”Men mamma, vilka kunskapsteoretiska och metafysiska antaganden ligger till grund för ditt påstående och vilka empiriska bevis kan du åberopa?” då är det verkligen ett problembarn som modern håller i. I bönen är vi som det där besvärliga barnet, om vi vägrar att lyssna på Gud förrän han motsvarar de normer som vi behagar ställa upp. Vi kommunicerar med honom först och främst med våra hjärtan. Hjärtat saknar inte förnuft, det förnuftet är till och med djupare än vi till en början kan urskilja med vårt medvetande.

Nu när jag har låtit frågorna anstå tills vidare, vad gör jag med de andra distraktionerna som mitt huvud är fullt av. Jag börjar kanske fundera på om jag glömde stänga av gasen eller jag kommer att tänka på ett e-mail som jag har glömt att skicka. Om det är bråttom, som med gasen, är det nog bäst att gå och se efter. Sådant som kan vänta kanske jag antecknar för att ta itu med senare. Men annat som dyker upp i huvudet, och som är långt ifrån någon distraktion, kan bli till ett böneämne.

Default
Scripture
Toggle Music