User Settings

  • Background
  • Fade speed
  • Music
  • Text size
Choose a backgound theme.
Choose the speed the daily prayer fades between stages.
Choose music to play during the daily prayer.
Choose the size of the text for your daily prayer.

Daglig bön - 2018-11-06

Guds närvaro

Här är jag, Herre. Jag söker Din närhet. Jag längtar efter Din läkande kraft.

Frihet

Din död på korset har gjort mig fri. Jag kan leva i glädje och frihet utan att frukta döden. Din barmhärtighet känner inga gränser.

Medvetande

Hur känner jag mig egentligen? Lätt om hjärtat? Tungsint? Jag kanske känner mig tillfreds, lycklig över att vara här. Jag kan även vara frustrerad, orolig eller arg. Jag erkänner hur jag verkligen känner mig. Det är mitt verkliga jag som Herren älskar.

Guds ord

Luk 14:15-24

En av gästerna, som hörde detta, sade till Jesus: "Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike." Jesus svarade: "En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: 'Välkomna, allt är färdigt.' Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: 'Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.' En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.' En tredje sade: 'Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.' När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: 'Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.' Och tjänaren sade: 'Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.' Då sade mannen till sin tjänare: 'Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.'"

Några tankar om dagens bibelord

Active
Default
  • Det uppdukade bordet är något som ofta förekommer i evangelietexterna. Det är en av bilderna av Konungadömet. Gud, Konungen förbereder en måltid med stor omsorg. Alla är inbjudna till detta firande där de kan njuta av Konungens stora generositet. Det är det glada budskapet som Jesus förkunnar. Det visar hur nära han står syndarna och alla de som har det svårt och vars måltid han ofta delar. I slutet av sitt liv lämnar hans oss den eukaristiska måltiden till sitt minne.
  • Det fanns många som inte accepterade denna inbjudan, även de som hade bjudits in i förväg. Många av oss har också svårt att acceptera uppmaningen att tro på att Gud är så generös. Vi föredrar att inte komma alltför nära. Ursäkterna är hedervärda och likväl finns det en brådska i Guds kallelse. Konungadömet är här och vi får inte längre dröja med vårt svar. Jag tänker på alla de ursäkter jag kan ha gett för att inte acceptera Guds inbjudan och ber om nåden att få ett generöst och tillitsfullt hjärta.

Samtal

Hur har Guds ord berört mig? Förblev jag oberörd? Tröstade det mig eller fick det mig att handla på ett nytt sätt? Jag föreställer mig att Jesus står eller sitter bredvid mig. Jag vänder mig mot honom och delar mina känslor med honom.

Sammanfattning

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. 

Att lyssna till Ordet

Läs igenom stycket långsamt flera gånger och se om det är något ord eller någon mening som du fastnar för. Dröj vid det ett tag innan du fortsätter till nästa.

Det är ungefär som att suga på en karamell. Försök inte analysera meningen, för du brukar ju inte knäcka en karamell och utsätta den för kemisk analys innan du smakar på den.

Ofta kan en fras eller mening dra till sig uppmärksamhet från våra undermedvetna behov långt innan vi har blivit medvetna om orsaken till attraktionen. Därför är det bra att dröja så länge som möjligt vid orden utan att försöka analysera dem.

Kanske märker jag att det far alla möjliga distraktioner genom huvudet, men några tankar, som inte alls är några distraktioner, kan bli till stoff för en bön. Det är som om bibelordet är ett sökarljus som drar över min medvetandeström, mina tankar, minnesbilder, reflektioner, dagdrömmar, förhoppningar, ambitioner och farhågor, och jag ber utifrån en blandning av Guds ord och mina inre tankar och känslor.

Bibeln som sökarljus

Den inledande versen i Bibeln: Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet, skildrar ett nu, inte ett förflutet, och när jag ber utifrån Bibeln låter jag gudsvinden svepa över det kaos och det mörker som råder i mitt inre.

När jag låter Guds ord svepa över mina tankar kan vad som helst hända, för han är överraskningarnas Gud. Det är viktigt att jag inte döljer mitt inre kaos för Guds ord eller för mig själv. Vi har ofta uppfostrats till att tro att det är fel att låta negativa känslor komma till uttryck i vår bön, särskilt negativa känslor om Gud. Vi måste försöka växa ifrån den här uppfostran och släppa fram våra känslor och tankar inför Gud och lita på att han är stor nog att klara av våra utbrott. Det är ingen idé att låtsas inför Gud, som känner oss bättre än vi känner oss själva.

Det finns inte en tanke, känsla eller längtan inom dig som inte kan bli underlag för din bön i ljuset av Guds ord, när du vet att Gud älskar det kaos som är du och att hans ande som verkar i dig kan göra oändligt mycket mer än du tror eller föreställer dig.

Att handskas med distraktioner

När man försöker be på det här sättet kan det mycket väl hända att huvudet börjar fyllas med frågor och lösryckta tankar. Hur vet jag att jag inte lurar mig själv? Hur vet jag att de här orden är sanna, att det i själva verket är Gud som talar genom dem? Tror jag verkligen på Gud? Det här är viktiga frågor, men låt dem vänta en stund. När en liten pojke eller flicka blir mörkrädd kommer mamma och tar upp barnet och säger: ”Det är inte farligt”, och så småningom lugnar sig barnet. Men om det är ett underbarn hon håller i famnen och det svarar henne: ”Men mamma, vilka kunskapsteoretiska och metafysiska antaganden ligger till grund för ditt påstående och vilka empiriska bevis kan du åberopa?” då är det verkligen ett problembarn som modern håller i. I bönen är vi som det där besvärliga barnet, om vi vägrar att lyssna på Gud förrän han motsvarar de normer som vi behagar ställa upp. Vi kommunicerar med honom först och främst med våra hjärtan. Hjärtat saknar inte förnuft, det förnuftet är till och med djupare än vi till en början kan urskilja med vårt medvetande.

Nu när jag har låtit frågorna anstå tills vidare, vad gör jag med de andra distraktionerna som mitt huvud är fullt av. Jag börjar kanske fundera på om jag glömde stänga av gasen eller jag kommer att tänka på ett e-mail som jag har glömt att skicka. Om det är bråttom, som med gasen, är det nog bäst att gå och se efter. Sådant som kan vänta kanske jag antecknar för att ta itu med senare. Men annat som dyker upp i huvudet, och som är långt ifrån någon distraktion, kan bli till ett böneämne.

Toggle Music