User Settings

  • Background
  • Fade speed
  • Music
  • Text size
Choose a backgound theme.
Choose the speed the daily prayer fades between stages.
Choose music to play during the daily prayer.
Choose the size of the text for your daily prayer.

Daglig bön - 2018-07-10

Guds närvaro

Min själ längtar efter Din närvaro, Herre. När jag tänker på Dig, finner jag frid och förnöjsamhet.

Frihet

Herre, ge mig nåden att hålla mig borta från detta livets övermått. Låt mig inte gripas av längtan efter rikedom. Låt mitt hjärta och mitt sinne förbli fria att tjäna dig.

Medvetande

Jag frågar mig hur jag känner mig på djupet idag. Är jag speciellt trött, stressad eller ur form?  Kan jag släppa det som eventuellt stör mig?

Guds ord

Matt 9:32-38

När de var på väg ut kom man till Jesus med en besatt som var stum. Han drev ut demonen, och den stumme började tala. Och folket häpnade och sade: "Aldrig förr har man sett något sådant i Israel." Men fariséerna sade: "Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna."

Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Några tankar om dagens bibelord

Inactive
Default
  • Ibland förefaller vi vara som den stumme demonen, när vi finner det så svårt att tala om vad vi tror på. Vi verkar vara alltför generade för att tala med andra om Gud och vår tro. Jag ber Jesus att befria mig från denna rädsla.
  • Jesus såg på människorna och fylldes av medlidande med dem. Han uppmanade sina lärjungar inse att det är Herrens skörd och att de skulle be om att få privilegiet att arbeta med den.
  • Jag frågar mig om vad jag känner när jag ser mig omkring och finner att det råder så mycket förvirring och ensamhet. Rör det sig om vrede eller moralisk överlägsenhet, kanske rädsla, eller är det medkänsla och en önskan om att få vara med och förmedla det glada frälsningsbudskapet? Jag ber vår Herre att sända arbetare till den stora skörden och att få bli en av dem.

Samtal

Hur har Guds ord berört mig? Förblev jag oberörd? Tröstade det mig eller fick det mig att handla på ett nytt sätt? Jag föreställer mig att Jesus står eller sitter bredvid mig. Jag vänder mig mot honom och delar mina känslor med honom.

Sammanfattning

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. 

Att lyssna till Ordet

Läs igenom stycket långsamt flera gånger och se om det är något ord eller någon mening som du fastnar för. Dröj vid det ett tag innan du fortsätter till nästa.

Det är ungefär som att suga på en karamell. Försök inte analysera meningen, för du brukar ju inte knäcka en karamell och utsätta den för kemisk analys innan du smakar på den.

Ofta kan en fras eller mening dra till sig uppmärksamhet från våra undermedvetna behov långt innan vi har blivit medvetna om orsaken till attraktionen. Därför är det bra att dröja så länge som möjligt vid orden utan att försöka analysera dem.

Kanske märker jag att det far alla möjliga distraktioner genom huvudet, men några tankar, som inte alls är några distraktioner, kan bli till stoff för en bön. Det är som om bibelordet är ett sökarljus som drar över min medvetandeström, mina tankar, minnesbilder, reflektioner, dagdrömmar, förhoppningar, ambitioner och farhågor, och jag ber utifrån en blandning av Guds ord och mina inre tankar och känslor.

Bibeln som sökarljus

Den inledande versen i Bibeln: Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet, skildrar ett nu, inte ett förflutet, och när jag ber utifrån Bibeln låter jag gudsvinden svepa över det kaos och det mörker som råder i mitt inre.

När jag låter Guds ord svepa över mina tankar kan vad som helst hända, för han är överraskningarnas Gud. Det är viktigt att jag inte döljer mitt inre kaos för Guds ord eller för mig själv. Vi har ofta uppfostrats till att tro att det är fel att låta negativa känslor komma till uttryck i vår bön, särskilt negativa känslor om Gud. Vi måste försöka växa ifrån den här uppfostran och släppa fram våra känslor och tankar inför Gud och lita på att han är stor nog att klara av våra utbrott. Det är ingen idé att låtsas inför Gud, som känner oss bättre än vi känner oss själva.

Det finns inte en tanke, känsla eller längtan inom dig som inte kan bli underlag för din bön i ljuset av Guds ord, när du vet att Gud älskar det kaos som är du och att hans ande som verkar i dig kan göra oändligt mycket mer än du tror eller föreställer dig.

Att handskas med distraktioner

När man försöker be på det här sättet kan det mycket väl hända att huvudet börjar fyllas med frågor och lösryckta tankar. Hur vet jag att jag inte lurar mig själv? Hur vet jag att de här orden är sanna, att det i själva verket är Gud som talar genom dem? Tror jag verkligen på Gud? Det här är viktiga frågor, men låt dem vänta en stund. När en liten pojke eller flicka blir mörkrädd kommer mamma och tar upp barnet och säger: ”Det är inte farligt”, och så småningom lugnar sig barnet. Men om det är ett underbarn hon håller i famnen och det svarar henne: ”Men mamma, vilka kunskapsteoretiska och metafysiska antaganden ligger till grund för ditt påstående och vilka empiriska bevis kan du åberopa?” då är det verkligen ett problembarn som modern håller i. I bönen är vi som det där besvärliga barnet, om vi vägrar att lyssna på Gud förrän han motsvarar de normer som vi behagar ställa upp. Vi kommunicerar med honom först och främst med våra hjärtan. Hjärtat saknar inte förnuft, det förnuftet är till och med djupare än vi till en början kan urskilja med vårt medvetande.

Nu när jag har låtit frågorna anstå tills vidare, vad gör jag med de andra distraktionerna som mitt huvud är fullt av. Jag börjar kanske fundera på om jag glömde stänga av gasen eller jag kommer att tänka på ett e-mail som jag har glömt att skicka. Om det är bråttom, som med gasen, är det nog bäst att gå och se efter. Sådant som kan vänta kanske jag antecknar för att ta itu med senare. Men annat som dyker upp i huvudet, och som är långt ifrån någon distraktion, kan bli till ett böneämne.

Toggle Music