Det kristna livet handlar helt om relationer. De kristna tror inte att Gud är en enda person utan tre och att de har oändligt rika och lyckliga förhållanden med varandra. Vi tror vidare att de tre önskar dela sin lycka med oss. Allting emanerar från detta projekt. Varje sakrament leder sålunda till ett personligt möte med Kristus. Under varje viktigt tillfälle i mitt liv finns Kristus där för att välkomna mig. Han ordnar så att han kan möta och särskilt berika mig vid min födsel, ungdomstid, när jag ingår äktenskap och drabbas av sjukdom samt när jag dör. I eukaristin är Kristus den välkomnande värden. Församlingen lyssnar på hans ord och svarar så gott den kan. I kommunionen delar vi samhörigheten med honom.

Synden handlar också om relationer. Det är inte som när man på motorvägen ignorerar en körregel. Det inträffar när jag sårar en människa och bryter mot gudomliga relationer. Jag sårar mig själv, andra och Gud. Försoningens sakrament handlar inte bara om att redogöra för sina synder utan också om att återupprätta sina goda förhållanden. "Gå nu och synda inte mer" .

När mitt jordeliv är fullbordat, har jag att se fram emot ett kosmiskt, ständigt pågående firande av goda relationer, som fötts i en extatisk glädje för Gud och alla andra. Vi kan kalla det himlen: Alla vill vara vän med mig och jag med dem.

Även döden blir ett möte med en kärleksfull och omtänksam Gud som kommer för att föra mig hem. Om det behövs en läkande botgöring av min kärlek, äger den rum då. Att leva ut den kristna tron är att leva i livgivande relationer.